Tack för alla fina och hjälpsamma svar på inlägget igår! Ni så gulda värda allesammans! Det var skönt att höra att det finns fler småbarnsföräldrar som har svinjobbiga nätter, exakt som vi. Fick tips om 5-minutersmetoden som jag tyckte lät intressant, så jag bestämde att vi skulle börja med den igårkväll. Han fick i sig hela 125 ml välling utan problem, och sedan åt han tyvärr från mig också, men det är okej. Gjorde ordning 100 ml först, och det fick han i sig på några min, sedan gjorde jag 50 till men han drack bara hälften och sedan dög inte flaskan mer. Lättare sagt än gjort med den här metoden såklart och jag höll på att dö när Elis låg och grät och jag inte fick ta upp han. Gick in i köket och skurade zinken så jag skulle slippa höra han. Somnade gjorde han inte och tillslut blev jag för svag, tog jag upp han, det är ju så fruktansvärt hjärtskärande at lyssna på. Men då somnade han i famnen och vi kunde tillslut lägga ner han, i sin säng. Klockan var då runt tio, dvs. tidigt för Elis del. Vi gick och la oss en stund senare och han sov då fortfarande. Jag vet inte vad klockan var men han vaknade och var hungrig, kanske runt ett skulle jag gissa, han brukar äta då. Kollade först att han verkligen var hungrig, och det var han så då satt jag och ammade i 10-15 minuter! Så länge brukar han inte äta. Trodde jag skulle falla ihop, skittrött var jag och ville lägga mig ner och amma som jag gjort sedan han föddes, men jag satt för att inte typ somna. Sedan somnar Elis om och jag lägger ner han i sin säng igen. Han vaknar dock en stund senare, men jag vet att han inte är hungrig så petar på Daniel så han får gå upp och kolla till Elis. Daniel somnar om och jag får säga till han igen. Han går upp, och sedan sover Elis lättelänge och vaknar dock för att äta två gånger till, men han sover hela natten (kl 22-08) utan några jobbigare stunder i sin säng och det har aldrig hänt! Jag är skitnöjd fastän det kanske inte blev precis som vi ville. Nu sover han igen, efter en flaska välling här på morgonen. Bara att han sover i sin säng är ju ett under eftersom det aldrig tidigare fungerat.

Idag är jag fortfarande trött, men nöjd.

Detta skulle ha publicerats igår men då gick det inte..



Jag gnäller och klagar mycket sällan öppet över saker men nu kommer ett gnälligt inlägg. Ni som inte vill, behöver såklart inte läsa. Men jag behöver klaga och gnälla lite idag. För att orka imorgon.

Jag sover hemskt dåligt på nätterna. Jag vet att det kan vara en fas, men nu har det pågått så länge här hemma och jag är så himla trött. Jag ser aldrig fram emot natten och den sömn jag (inte) ska få. Sovrummet är förknippat med gnäll och vakenhet för min del. Elis är fruktansvärt jobbig att lägga på kvällarna (läs: natten), han bara gnäller och gråter, varje kväll. Man kan inte bara lägga ner han i sängen och tro att han ska somna av sig själv, för det händer bara inte. Men vi får helt enkelt skylla oss själva på den punkten eftersom vi gick och bar på han när han var liten, då han skulle sova. Då gick det väl an men nu när han är så tung klarar jag inte av mer än tio minuter innan armarna viker. När han väl somnar kanske man kan lägga ner han, och om man har tur så vaknar han inte. Och om han sover så kan han vakna inom några minuter. Trots att Elis är 6 månader så äter han fortfarande tre, ibland fyra gånger på natten och vaknar dubbel så många gånger bara för att gnälla lite. I och med att han fortfarande ammas så sover han (fortfarande) mellan oss i sängen, detta till 50% av min egoism för att jag är så trött och inte orkar gå upp och hämta han i spjälsängen. De andra 50% för att han faktiskt totalvägrar sova i sin säng på nätterna, men på dagarna sover han där. Men även på dagarna är det hemskt jobbigt att få han att somna, kan stå och gunga med han i famnen en bra stund, tills jag inte orkar eller då jag inser att han inte kan somna just då. Då sätter jag ner han, så han får bli mer trött och så försöker jag igen efter tio minuter. Går det inte då så gör jag om samma sak igen. Det kan alltså ta mig uppåt en timme att lägga han, och då sover han ca 30-45 minuter, max en timme. Han sover aldrig längre stunder, och såhär är det dag och natt. Han är uppe runt åtta på morgonen och somnar mellan elva och halv ett på natten. Det spelar ingen roll när vi väcker han/vaknar på morgonen, han tar ändå igen sömnen på dagen och somnar då samma tid på kvällen. Fick jag så skulle jag sova så länge jag kunde på morgonen för att ta igen lite sömn, men vi går upp mellan 7 och 8 för att han inte ska vara vaken längre den dagen.

Gruvar mig för kvällen och natten som ska komma och mentalt orkar jag säkert ett tag till men jag är så jävla trött kroppsligt, och jag kan ju inte bara ge upp. Det är ju fortfarande saker som ska göras här hemma och det ska ju på ett eller annat sätt genomföras.

Och jag gnäller inte på Elis, utan på situationen som den är. Jag har valt att inte ta emot kommentarer på detta inlägg. Jag ville bara berätta hur det ser ut för oss och att ni kan vara glada om ni får sova om nätterna för sömnen gör så mycket. När jag väntade Elis gick jag upp för att kissa uppåt sex gånger per natt och nu är det Elis som håller mig vaken. Jag har alltså inte sovit mer än tre timmar i rad flera månader innan Elis föddes, och undrar när jag får sova en hel natt..jag längtar. För just nu skulle jag kunna sova i ett dygn.

Dom små förstår såklart mer än vad vi tror. Elis har börjat härma rörelser och ljud som vi gör. Klappar vi händerna framför honom så för han ihop händerna som om han också klappar. Slår vi med handen på bordet så gör han också det efter en stund. Igår smackade jag med munnen, och då gjorde han likadant. Kika här!

Skulle ha publicerats 10.20 igår morse men eftersom blogg.se haft problem i evigheter så dyker inlägget upp nu istället..




Vi har haft en sjukt jobbig inatt här hemma. Elis har inte ätit sedan igår, dessutom har han knappt sovit inatt, och nu har han äntligen precis somnat så nu får han sova bäst han vill fastän det skakar om hans rutiner. Han har vaknat minst en gång i timmen under hela natten. Är ensam hemma såklart och har varken vetat in eller ut, vad gör man med ett barn som inte äter och när tar tålamodet slut när man inte själv får sova på natten? Jag har lämnat ett telefonsvar till vår sköterska på BVC och sen ringde jag Sjukvårdsrådgivningen och fick prata med en jättegullig sköterska som lugnade ner mig lite. Jag blir ju så orolig när han inte äter, och då kan han ju inte somna eftersom han faktiskt egentligen är hungrig. Sedan att han gråter hela tiden. Han vägrar bröstet och han vägrar all annan mat, öppnar inte ens munnen och bara vänder bort huvudet. Vet inte vad jag ska göra, men jag ska ligga lågt och se hur det ser ut om några timmar. Barn svälter ju inte sig själva så när han är riktigt hungrig kommer han äta det som erbjuds. Jag har inte så mycket mjölk nu då han inte äter så mycket från mig och han blir så arg när det inte kommer så mycket som han vill. Jag har separationsångest till tusen då jag inte alls planerat att sluta amma just nu, men vi får se hur det går.

Jag ska i alla fall försöka hinna med att äta nu medan lilleman sover en stund..undrar om man hinner koka sig ett ägg?

Ni är många som senaste tiden frågat om Elis utveckling nu när han börjar närma sig 6 månader. Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera om det och det är ju så spännande att jämföra om man har en bebis i ungefär samma ålder. Nu blir han ett halvår (va!) om tio dagar så jag tänkte skriva lite kring lilleman..

Vikt: 8,6 kg
Längd: 71 cm
Strl: 74

Jag ammar fortfarande men Elis har själv trappat ner och är inte så intresserad av min mat längre. På nätterna tar han dock igen det han inte vill ha på dagarna. Mild havregröt är det bästa han vet och till gröten brukar vi ha lite fruktpure eller katrinplommon och det äter han på förmiddagen innan han däckar efter lite lek och då sover han någon timme. Han sover aldrig längre stunder på dagarna men på nätterna sover han jättebra och har gjort sedan han föddes, vaknar endast för att äta och sedan somnar han om igen. Målet som han äter senare på dagen, vid tvåtiden består av av mat och lite yoghurt eller ett smörgåsrån efteråt. Skrapad banan gillar han också. På eftermiddagen äter han gröt igen och sedan får han ett kvällsmål innan han ska sova och mellan dessa mål äter han två eller tre gånger från mig. Han har dock ingen ro att äta längre än 5 minuter varje gång, så rolig är jag nu förtiden. Men jag anser väl att det är bättre att han själv valt att trppa ner än att jag måste dra han från bröstet när han är ett år gammal. Vi har även på BVC's råd börjat smått med välling som sista mål inför natten. Men eftersom Elis aldrig behövt lära sig ta flaskan så vet han inte hur han ska göra, men ibland kommer han på det och suger jättebra och är jättenöjd med det han får i sig. Men sedan tappar han sugtekniken och blir bara arg. Men vi försöker varje kväll efter kvällsbadet och det går bättre och bättre för varje gång, vi har hållt på ungefär en vecka med vällingen nu. Om någon har något tips på bra dinapp/flaska så hojta till!

Han har sedan någon månad tillbaka suttit jättestadigt och sitter nu och leker utan stöd på golvet och i sin tripp-trapp-stol. Ligga ner vill han aldrig göra och babygymmet var tråkigt ganska snabbt efter vi hade köpt det. Gåstolen är världens bästa uppfinning och han tar sig överallt, och fort går det. Dax att barnsäkra hemmet nu! Ännu mer skoj tycker han att det är när man går bakom han och håller i hans händer. Lägger man han på mage eller om han tippat omkull så tar han sig upp på händerna och knäna och han är i 'juck-stadiet' nu. Skitarg blir han eftersom han bara kommer bakåt. Några veckor till så är han nog påväg framåt också. Det går hur som helst inte lita på att han sitter still på en filt, för om man kollar bort några sekunder är han någon helt annanstans..

Elis testar sin röst hela tiden och nu har han kommit på att man kan skrika, högt, utan att låta ledsen. Gärna på kvällarna i sängen, innan han ska sova. Bubbla/brumma med saliv i munnen och 'låssas-hosta' är det senaste. Så fort han ser Soda, katten, så pratar han med henne. Hon är dock inte lika imponerad av honom. Vi får hela tiden höra hur glad Elis är och det stämmer verkligen, det är sällan han är missnöjd och det första man ser på morgonen är världens gladaste fejs. Jag kan nog räkna gånger han gråtit sedan han föddes på mina fingrar..

Nu har jag säkert glömt något som ni undrar över, men då får ni fråga så svarar jag på det.