Jag säger som min kära vän Erika skulle göra; jävla rikspucko! Det är tur man har fina vänner som sina ögon öppna! Fick ett meddelande av Anna på Facebook, att någon använt sig av en bild som jag har på min blogg. Ett foto som jag knäppt, en bild på min son, med hans fina bodysuit som personen säljer i auktionen. Det borde ju vara självklart att inte sno en bild från någon och påstå att det är sin bild. Personen är anmäld.

Update.
Fick detta mejl av personen som använt sig av min bild i auktionen:
"Jag ville ha en bild på dressen och sökte på bilder på goggle.. då kom den bla upp.. Om det är olagligt så borde du skriva att man inte får andvända dina bilder! Samt inte lägga upp dom på nätet! Iaf inte utan att märka dom!"

1. Det står på min sida att det är olagligt att använda sig av mina bilder. 2. Alla bilder är märkta med min adress och namn. 3. Google har för fan ingen äganderätt på bilderna som kommer upp via deras sökmotor, det vet väl varenda människa. Det står även "Bilden kan vara skyddad enligt upphovsrättslagen" på alla bilder som dyker upp på Google. Ta reda på fakta innan!

Världens bästa läsare. Vi struntar i att jag och Elis ha varit borta på bloggfronten ungefär hela sommaren och så kör vi igång igen, som om vi inte hade varit ifrån varann en enda dag, kära bloggläsare! Jag har förstått att några av er är borta (men ni hittar förhoppningsvis snart tillbaka igen!) men ni har varit några hundra trogna som besökt bloggen, dagligen, och kikat efter en enda stackars uppdatering. Söta söta ni! Nu ska jag inte svika er igen, promise!

Till alla er fina som undrat varför jag slutade blogga så plötsligt; som vanligt håller jag fast vid att bloggen inte ska bli privat men vill ju inte att ni ska stå som frågetecken. Så vi skulle kunna säga såhär, allt i livet hände på samma gång. Och vi är ju inte mer än mänskliga. Även jag.

Vad gör vi? Nu kör vi!

På grund omständigheterna i mitt liv just nu har jag tyvärr valt att ta ut en bloggpaus på okänt antal dagar/veckor. Jag återkommer såklart, mig slipper ni inte! Ta hand om er och njut av sommaren och värmen som vi inte har..

Nu har mannen lämnat Sundsvall för att åka med grabbarna ner till Varberg och fd. Sundsvallsbon Hansson. Det är tredje året som dom gör den här resan och jag vet hur roligt dom haft det så jag unnar han såklart att komma iväg, även om jag också såklart skulle vilja åka bort lite. Så, i några dagar får jag leva som ensamstående mamma. Det ska nog gå bra, jag är liksom grym på det mesta. En lite febrig Elis har precis somnat för natten och jag ska slänga mig in i duschen och sedan slänga mig i soffan och ligga där resten av kvällen. För att jag aldrig gör det. Fotbad kanske?

Jag vill att min blogg ska vara positiv och att den ska vara fylld med bra energi. Oftast är den det, hoppas jag? Men jag avslutar denna Måndag med ett litet klagoinlägg. Jag är trött, less och jag är framförallt hungrig.

Jag och syster åkte ut till Birsta för några små ärenden på eftermiddagen. Elis gallskrek från det att han satte sig i bilstolen tills det att han fick komma upp. En liten stund dög vagnen men sedan var det bara gnäll, jag fick bära han på höften istället. Sedan var inte det heller roligt längre så jag satte ner han på golvet, inte ens det var bra. Så höll han på och jag tappade humöret helt och skrek till åt han. Insåg precis då att jag blivit den där mamman jag inte ville bli. Underbart.

Det hela började med att jag för någon vecka sedan var och handlade ett amningslinne och ett par espandrillos till min gravida vän Erika. Sedan upptäckte några dar senare jag att dom hade dragit skorna två gånger. Gick till butiken inne i stan och dom hänvisade mig till butiken i Birsta, eftersom det var där jag hade köpt skorna. Inga problem säger jag till kassörskan som tillägger "Men du har väl köpt två par skor". Det var inte ens en fråga, det var ett påstående från henne. "Heh, nej, det har jag ju inte", säger jag. Förstår ju att man såklart kan tro det och att det är många (?) som gör så men det skulle såklart inte falla mig in. Sedan säger hon "Men det kan ju inte jag garantera". Jag höjer på ögonbrynen, tar kvittot och går. Det var inte det hon sa som var mest irriterande, utan sättet hon sa det på. Hon hade lika gärna kunnat spotta mig i ansiktet.

Så, idag när vi var i Birsta gick jag in till den här butiken och ställde mig i kö för att visa kvittot. Kassörskan denna gång säger ungefär samma som personen i stan och påstår i princip att jag ljög henne rakt upp i ansiktet. Jag känner mig bara förolämpad och går, och då säger personen "Jag ska hämta en ansvarig". "Du, det är lugnt" säger jag. Sak samma.

Jag orkar inte bråka. Det var ingen stor summa men det handlar bara om att jag inte ska behöva betala för något jag inte fått med mig hem. Rätt ska vara rätt. Alla människor är inte likadana och även om dom tidigare haft kunder som ljuger om kvitton, varor eller whatever så gör majoriteten inte så. Men jag är inte sån, jag gör inte så. Vad hände med 'kunden har alltid rätt'?

Jag tappade humöret och blev arg på Elis, som egentligen inte hade något med det att göra. Jag vet att jag inte är mer än mänsklig och att man får bli arg, men inte på någon helt oskyldig. Visst var han jobbig och gnällig men det är jag ju van, det är något man helt enkelt får ta som förälder. Det hör till och det får man lära sig. Men idag föll det bara för mig. Jag har inte hunnit äta eftersom Elis har varit så stökig och krävt all min vakna uppmärksamhet idag. Och nu har jag ingen matlust.

Men det är okej, jag mår bra, imorgon är en ny dag och jag älskar mitt liv.