Detta skulle ha publicerats igår men då gick det inte..



Jag gnäller och klagar mycket sällan öppet över saker men nu kommer ett gnälligt inlägg. Ni som inte vill, behöver såklart inte läsa. Men jag behöver klaga och gnälla lite idag. För att orka imorgon.

Jag sover hemskt dåligt på nätterna. Jag vet att det kan vara en fas, men nu har det pågått så länge här hemma och jag är så himla trött. Jag ser aldrig fram emot natten och den sömn jag (inte) ska få. Sovrummet är förknippat med gnäll och vakenhet för min del. Elis är fruktansvärt jobbig att lägga på kvällarna (läs: natten), han bara gnäller och gråter, varje kväll. Man kan inte bara lägga ner han i sängen och tro att han ska somna av sig själv, för det händer bara inte. Men vi får helt enkelt skylla oss själva på den punkten eftersom vi gick och bar på han när han var liten, då han skulle sova. Då gick det väl an men nu när han är så tung klarar jag inte av mer än tio minuter innan armarna viker. När han väl somnar kanske man kan lägga ner han, och om man har tur så vaknar han inte. Och om han sover så kan han vakna inom några minuter. Trots att Elis är 6 månader så äter han fortfarande tre, ibland fyra gånger på natten och vaknar dubbel så många gånger bara för att gnälla lite. I och med att han fortfarande ammas så sover han (fortfarande) mellan oss i sängen, detta till 50% av min egoism för att jag är så trött och inte orkar gå upp och hämta han i spjälsängen. De andra 50% för att han faktiskt totalvägrar sova i sin säng på nätterna, men på dagarna sover han där. Men även på dagarna är det hemskt jobbigt att få han att somna, kan stå och gunga med han i famnen en bra stund, tills jag inte orkar eller då jag inser att han inte kan somna just då. Då sätter jag ner han, så han får bli mer trött och så försöker jag igen efter tio minuter. Går det inte då så gör jag om samma sak igen. Det kan alltså ta mig uppåt en timme att lägga han, och då sover han ca 30-45 minuter, max en timme. Han sover aldrig längre stunder, och såhär är det dag och natt. Han är uppe runt åtta på morgonen och somnar mellan elva och halv ett på natten. Det spelar ingen roll när vi väcker han/vaknar på morgonen, han tar ändå igen sömnen på dagen och somnar då samma tid på kvällen. Fick jag så skulle jag sova så länge jag kunde på morgonen för att ta igen lite sömn, men vi går upp mellan 7 och 8 för att han inte ska vara vaken längre den dagen.

Gruvar mig för kvällen och natten som ska komma och mentalt orkar jag säkert ett tag till men jag är så jävla trött kroppsligt, och jag kan ju inte bara ge upp. Det är ju fortfarande saker som ska göras här hemma och det ska ju på ett eller annat sätt genomföras.

Och jag gnäller inte på Elis, utan på situationen som den är. Jag har valt att inte ta emot kommentarer på detta inlägg. Jag ville bara berätta hur det ser ut för oss och att ni kan vara glada om ni får sova om nätterna för sömnen gör så mycket. När jag väntade Elis gick jag upp för att kissa uppåt sex gånger per natt och nu är det Elis som håller mig vaken. Jag har alltså inte sovit mer än tre timmar i rad flera månader innan Elis föddes, och undrar när jag får sova en hel natt..jag längtar. För just nu skulle jag kunna sova i ett dygn.